Hattmysteriet (Gideon Fell 2)

Hattmysteriet, eller The mad hatter mystery är John Dickson Carrs andra bok om Gideon Fell och  kom ut 1933. Det är den andra boken i serien och inte alls lika bra som den första.

Dr Gideon Fell

Den utspelar sig i tiden åtta månader efter händelserna i Häxgropen. Gideon Fell, "större och tjockare än någonsin, och Rampole befinner sig i London. Scotland Yard har bett om hjälp med ett fall rörande ett stulet mycket värdefullt manuskript av Edgar Allan Poe. Samtidigt stjäl någon hattar på ett helt galet sätt och tidningarna driver med polisen.


En man hittas död på trappan till Traitors Gate i Towern i London och frågetecknen hopar sig. Som vanligt blir  det mycket förvecklingar, infall och konstiga händelser innan Dr Fell presenterar lösningen för oss. Slutet är märkvärdigt - jag ska inte avslöja något men jag har läst att det väckte ett viss uppseende.

Den är rolig och det är alltid trevligt att befinna sig i London. Towern är en spännande och mystisk plats men jag saknade det där kusliga och läskiga som brukar vara en del av John Dickson Carrs romaner.



Gideon Fell är,trots att han är huvudpersonen lite osynlig i den här boken. Det är klart, han grymtar, frustar och pustar och utlägger sig om både det ena och det andra men är ändå inte riktigt i högform.

Hattmysteriet får faktiskt därför bara D D D 

Traitors Gate

Häxgropen (Gideon Fell 1)

Häxgropen eller Hag´s Nook är John Dickson Carrs första bok med den excentriske Dr Gideon Fell som deckare.

Amerikanen Tad Rampole är på besök i England och ska träffa Dr Fell som bor i den mycket engelska byn Chatterham tillsammans med sin närsynta och därför klumpiga hustru. I Chatterham ligger också ett gammalt fängelse som byggts runt en häxgrop - en plats där man förr i tiden hängde häxor.

Fängelset ligger på familjen Starberths ägor och enligt gammal sed måste den äldste sonen för att få ärva marken gå till Kommendantens Rum i fängelset på kvällen när han fyller 25 år och vistas där en timme. Ingen vet vad som finns där men traditionen säger att medlemmarna av familjen Starberth dör av bruten nacke. Nu är det dags för födelsedag igen...

Romanen är full av dimmiga hedar, regniga nätter, koleraepidemier, vallgravar med döda fångar, mystiska ljussken och så öl och te förstås.

John Dickson Carr var amerikan, men älskade England - och det märks, i hans beskrivningar av landskap, karaktärer och brittiska egenheter men också i hela hans författande. Han är dessutom väldigt rolig.

I förordet till Häxgropen skriver Antony Boucher att "Den unge Carrs berättarkonst har påverkats från många håll: GK Chesterton (fyndighet och paradoxer), Montague Rhodes James (djupgående historiska kunskaper och sällsam kuslighet), P G Woodhouse (en sund smak för dråpliga situationer)... "

Det sammanfattar bra vad som utmärker John Dickson Carrs böcker -roliga, fyndiga och fulla av paradoxer (slutna rum t.ex), historiska kunskaper, kuslighet, ibland nästan gränsande till skräck, allt med en alldeles egen stil.

Jag hade glömt hur otroligt roligt det är att läsa John Dickson Carr! Idag har jag suttit uppkrupen under en filt med en rykande tekopp bredvid mig och bara njutit.

Härgropen får D D D D D (av fem möjliga)

Dr Gideon Fell presenteras

Hag´s Nook  (Häxgropen) är den första boken med dr Gideon Fell. Första gången vi träffar honom sitter han i sitt arbetsrum/bibliotek "som hämtat ur en Dickensroman". Ekbjälkar i taket,enorma ekbokhyllor och slipade glasrutor där man fick "en känsla av att i detta rum var alla böckerna ens vänner".
Gideon Fell är inte alltför gammal, mycket tjock och går i regel stödd på två käppar. Han har ett stort huvud med yvigt svart hår med vita strimmor och ett brett och runt och rödblommigt ansikte. Han har glasögon på ett brett svart band.

Första svenska utgåvan 1966

Han "känner till mera om obskyra, onyttiga och fascinerande ting än någon annan jag har träffat" säger hans vän professor Melson och tillägger "han älskar militärorkestrar, melodramer, öl och tårtkastningsfilmer, han är en stor gammal pojke och ni kommer att tycka om honom"

Han är gift och han röker cigarr. Han är oftast iklädd hatt. Han är vetenskapsman och forskar för sitt stora verk "Dryckesseder i England sedan forntiden." 

Början

Mitt Bibliotek

Jag vet inte riktigt när det började. Jag vet att jag var fem år när jag läste mig läsa, men det dröjde väl i alla fall några år innan jag upptäckte detektivromanerna. Jag minns att jag i tioårsåldern läste Agatha Christie och före det hade jag ju slukat alla Fem-böckerna av Enid Blyton. Jag tror det var där  jag präglades som deckarläsare och anglofil. Genom åren har jag fortsatt att läsa deckare, kriminalromaner och mycket annat och jag har alltid haft en särskild plats i bokhjärtat för deckaren från 30-, 40- och 50-talet och företrädesvis de brittiska förstås men även de svenska från samma tid.

Ett måste för deckarläsare!

I höstas läste jag den utomordentligt intressanta boken The Golden Age of Murder av den brittiske deckarförfattaren Martin Edwards och fick plötsligt lust att läsa mina gamla favoriter igen. Jag vet inte riktigt i vilken ordning eller med vem jag ska börja.

Jag vet inte riktigt heller hur bloggen kommer att utveckla sig, kanske kommer det att finnas listor, bibliografier och annat - men det finns redan så väldigt många bra som man kan hänvisa till. Jag tror att bloggen helt enkelt får bli min högst personliga samling av sådana mord som finns i mitt bibliotek.