Kamratfesten (Gaudy Night) av Dorothy L Sayers

Egentligen tycker jag inte att man kan beteckna Kamratfesten som en deckare. Fast det är klart att i någon mening är den det. Det är svårt att skriva om den utan att avslöja innehållet så om ni inte har läst den är det bäst att ni slutar här.

Harriet Vane och Lord Peter från TV serien från 1987. 

Den är som sagt ingen traditionell deckare men medlemmarna på Shrewsbury College råkar ut för flera mystiska och obehagliga händelser. Lord Peter har en ganska undanskymd roll även om han förstås är den som löser gåtan till slut. Men Kamratfesten är så mycket mer än det.

Det Dorothy L Sayers skildrar är ett angrepp på hela idén om kvinnors rätt till självständighet och ett eget liv och det är också en hyllning till kvinnors vilja och förmåga att stå upp för varandra.

Alla Dorothy L Sayers romaner är väl såklart mer eller mindre personliga men jag tror att Kamratfesten betydde något speciellt för henne på grund av detta.

Hela romanen genomsyras av frågor som intellektuell hederlighet, kvinnors rätt till utbildning och högre studier, kvinnors rätt att välja och kvinnors svårigheter att välja.

Harriet brottas med Lord Peters frieri. Kan hon behålla sin självständighet om hon svarar ja? Kommer han att betrakta henne som intellektuellt jämställd eller kommer hon att bli reducerad till att bara vara fru och mor? Går det att kombinera kärlek och självständighet?

Jag vet att jag tyckte oerhört mycket om den när jag läste den i tonåren så jag var lite tveksam till att läsa om den. Tänk om min bild av den skulle visa sig helt fel?

 Jag är glad att jag läste om den. Jag är en annan än den unga kvinna som läste den då och därför har jag ju läst den med andra ögon men jag tycker lika mycket om den. Om jag ska försöka sammanfatta varför så räcker det med några punkter:

❥ Oxford
❥ Den akademiska atmosfären
❥ Mystiken
❥ Kvinnokollektivet

                                               

Det gav en extra dimension åt läsningen att jag har varit i Oxford, bott på Christ Church College och ätit middag vid High Table.

 Carl-Johan Malmberg har i SvD skrivit om Dorothy L Sayers som "Gåtfull Deckardam" och den artikeln kan ni läsa HÄR. Där skriver han också om varför han tycker att Kamratfesten är så speciell.

När jag hade läst färdigt passade jag på att titta på tv-serien från 1987 (den finns på You Tube). Det är inte min favorit-Wimsey, Ian Carmichael, utan Edward Petherbridge, som jag faktiskt inte tycker om. Däremot tycker jag att Harriet Walter som spelar Harriet Vane passar riktig bra. Och de andra college-medlemmarna är underbara!

Kamratfesten får full pott D D D D D